.

När jag såg dig första gången var du så självklar.
Du fanns, du levde, du tog för dig.
Du var en sådan där person alla nog vill vara.
Som bara verkar vara nöjd med allt.
Till och med sig själv.
Som bara är sådär speciell.
På ett alldeles klockrent
och underbart härligt sätt.
En sådan person man inte glömmer.

Men så lärde jag känna dig bättre
och bättre och bättre.
Kanske bättre än jag känt någon förut.
Och då förstod jag att bakom de där glittrande ögonen
gömde sig mörkare och dystrare tankar
än jag någonsin anat.
Och jag vill bara säga att
för mig kommer du alltid vara den där personen.
Hur du än är.
För det finns bara en av dig och det är du.
Tack för att du finns.
Älskar dig

---

Så går det när Indra har tråkigt.
Vet inte om den är till någon speciell.
Eller det vet jag ju.
och personen vet nog det själv.
Eller inte.

Menmen.
Slutet blidde inte så lyckat.
Slarvskriven kan man ju kalla hela texten ^^