evelina skriver

Hejhopp alla glada jag fick tillåtelse av sötaste Indra att skriva ett inlägg i hennes fina blogg. Hon sitter just nu mitt emot mig vid mitt köksbordet och har lånat min gitarr och ett plektrum och nu ser hon ut som ett lyckligt litet barn för hon har upptäckt hur mycket roligare allt blir med ett litet plektrum. Tänk vad lättroad hon är :)
Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva...
Men Indra är mycket snäll och hon är nog den bästaste person jag känner.
Hon tänker så mycket på alla andra, ibland lite för mycket.
Och jag är inte alls speciellt poetisk av mig,
men jag tycker att man ska vara snäll mot henne
och alla andra också för den delen.
För om inte minst hon förtjänar det.
Hon är klok och kommer alltid på massor med bra svar
på allt man frågar om. Även om det inte alltid är det som
man vill höra. Men i slutändan vet hon alltid bäst :)
Och nu sitter hon och spelar massor med fina låtar på sin mobil.
Ett till plus: Hon har bra musiksmak, och klädsmak också för den delen.
Hon har bra smak när det gäller det mesta, förutom möjligtvis godis.
Fast det gör ju inte så mycket egentligen.
Och om någon har orkat läsa hela den här texten så var det bra jobbat
för jag vet verkligen inte hur jag formulerat mig för jag är lite för trött
för sånthär. Men allt jag egentligen ville ha sagt är väl att
Indra är en fantastisk människa och man ska vara rädd om vänner som
henne för man kanske inte hittar någon mer av hennes slag.
Och jag måste säga att jag inte alltid är snäll och glad mot Indra, men
än så länge har hon stått ut med mig och vi får hoppas att hon fortsätter göra det
för jag behöver verkligen henne.
Och när Indra ser det här så kommer hennes kommentar vara ungefär:
"Kort sa du? Det här är ju typ en hel sida!"
Och det var meningen att det skulle vara kort men det blev visst inte så.
Men det spelar ingen roll hur långt jag skriver för jag kommer aldrig
kunna beskriva hur otroligt viktig hon har varit i mitt liv.
Puss <3

Jomen visst

När jag såg dig första gången var du så självklar.
Du fanns, du levde, du tog för dig.
Du var en sådan där person alla nog vill vara.
Som bara verkar vara nöjd med allt.
Till och med sig själv.
Som bara är sådär speciell.
På ett alldeles klockrent
och underbart härligt sätt.
En sådan person man inte glömmer.

Men så lärde jag känna dig bättre
och bättre och bättre.
Kanske bättre än jag känt någon förut.
Och då förstod jag att bakom de där glittrande ögonen
gömde sig mörkare och dystrare tankar
än jag någonsin anat.
Och jag vill bara säga att
för mig kommer du alltid vara den där personen.
Hur du än är.
För det finns bara en av dig och det är du.
Tack för att du finns.
Älskar dig




Så går det när Indra har tråkigt.
Vet inte om den är till någon speciell.
Eller det vet jag ju.
och personen vet nog det själv.
Eller inte.

Menmen.
Slutet blidde inte så lyckat.
Slarvskriven kan man ju kalla hela texten ^^

Så är det.

Du, jag hoppas att du redan vet

hur mycket du betyder för mig.

Ditt leende gör mig så lycklig,
men jag mår så dåligt av att veta

att du hittar fel med dig själv varje dag.
(Fast jag inte ser ett enda)


Och jag vill bara krama om dig

och säga att allt blir bra,
att det inte alltid kommer kännas som det gör nu.
Jag vill hjälpa dig upp igen, till toppen.
(Det är nämligen där människor som du borde vara.)

Så om du någon gång, när som helst,
vill prata så kan jag lyssna och

vill du bara vara tyst så kan jag bara sitta där.
För du vet nog att jag bryr mig om dig och alltid finns här
för dig, dag som natt, och allt det där.

(Och hur klyschigt det än låter så är det

det sannaste jag någonsin sagt.)

   The world's greatest
 ♥   Friends forever
     
Love you!

RSS 2.0