Kanske, man vet aldrig

Nu har jag vart vaken i 2 timmar och inte vågat säga ett ord.
Vill verkligen träffa Karin och måste till stan.
Men om jag öppnar munnen och inte får fram ett ljud, kommer jag bli tvungen att stanna hemma.
Och då vet jag inte vad jag gör.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0